Igår var de Rosa bandet gala på tv igen, de är en underbar gala som alltid med många blandade känslor. Jag både grät och skratta och var med och skänkte pengar och idag köpte jag årets Rosa band, Galan är som en spark i baken för mig, en påminnelse att jag också kan hjälpa till och stödja forskningen. 9 av 10 kvinnor drabbas ju varje år, de kan vara jag eller någon i min närhet. Om de skulle hända så vill jag ändå känna att jag varit med och deltagit med pengar till forskningen.

Förra året var de ännu mer tårar, väldigt rörande inslag kommer antagligen aldrig glömma de. Den dagen kommer jag minnas länge i alla fall, jag var först på Kittes med Sandra och Gabbe sen drog vi hem till Linnea för att kolla på galan. Vi tjejer satt klistrade i soffan medan killarna hängde i köket. Sen hade jag sällskap med Jonas och Gabbe hem. Åh vad jag saknar mina vänner, min stora Båstad familj. Jag önskar att vi alla var samlade igen, saknar allt med er!!

Innan jag ska somna med ett leende på läpparna och flyga in i drömmarnas värld vill jag tacka J för dagens söta sms. Smset fick mig att gå från att må sjukt dåligt och seg, från utslagen i soffan till ett strålande humör och hamna busandes på golvet med Alice och Selma. Tack, saknar dig sjukt mycket! Hoppas att jag snart kan komma och hälsa på dig :)

Sen vill jag bara säga till alla mina vänner att även om vi inte ses eller hörs varje dag så vet jag att ni finns där och att jag älskar er!

Puss å kram